Blomklockor med knorr

Det som i ena stunden är en del av en äggkartong kan i nästa stund bli en gestaltning av något. En gestaltning med djurliknande eller mänskliga drag. Ja, kanske till och med drag som påminner oss om sciencefictions-figurer med långa mantlar.

Jag tror det är ett mänskligt behov att skapa relation till det vi ser omkring oss, en överlevnadsstrategi. Som i filmen Cast Away där Tom Hanks strandad på en öde ö skapar en låtsasvän av en trasig volleyboll -Wilson. Det faktum att man hittat dockor från 2000 år före Kristus säger väl sitt.

Genom att byta perspektiv, som när jag till förra inlägget fotade figurerna (eller vad jag nu ska kalla dom för) lite framifrån/underifrån, förändrades min relationen till det jag tittade på. Helt plötsligt såg jag “en grupp” och “en ledare”.

Vad händer om vi byter perspektiv igen? Tar samma figurer och lägger dom ner på ett bord…

img_2733

binder ihop dom med ett snöre…

img_2137

och toppa det hela med ytterligare några träkulor? Nu börjar det likna klockor eller blommor, eller hur? Fast jag tycker nog att det saknas något, det känns lite naket och ensamt.

Det är nu som de urklippta delarna jag tidigare nämnt kommer till användning.

Version 2

Med en grön spiral skapas illusionen av grönska och livskraft. Just det, en blomma gör ju ingen blommobil…

img_2138-1

men med tre börjar det närma sig.

Version 2

Som ni säkert hört har Bob Dylan tilldelats 2016 års Litteraturpris i Nobels anda och därmed sägs det att även sångtexter fått en statushöjning. Det bidrar jag gärna till och därför avslutar jag med två strofer från en grupp som snart kommer till Stockholm (Depeche Mode):

Cause I don’t care if you’re going nowhere
Just take good care of the world

2 svar till “Blomklockor med knorr”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *