Limfärg och äggkartong

Ganska snart fick jag klart för mig att hobbyfärgerna som jag använder till träkulorna inte ger den pulvriga och matta yta som jag vill ha på äggkartongen. Ytan blev lätt blank och hård och färgerna skarpa. Jag var ute efter en miljövänligare färg med en mildare färgskala och med en yta som slukar ljud.

Jag provade även att använda bara färgpigment och vatten och jag gillade känslan men tyvärr fällde färgen och skavdes lätt av. Färgpigmenten köpte jag för längesedan när jag linoljebehandlade några möbler men den tekniken funkar inte på äggkartong. Inte för mig i alla fall. Nu har jag istället provat en gammal teknik som jag länge velat testa -limfärg.

 

Jag använder pärllim och krita som bas och sedan fyller jag på olika färgpigment tills nyansen blir den jag vill ha. Känns verkligen jätteroligt att lära sig en ny teknik. Även om färgen inte direkt fäller så kan den skavas av vilket, i ärlighetens namn, även gäller för hobbyfärgen på träkulorna under konstruktionsarbetet. Rätt färg på rätt ställe är nog bäst.

På tal om limfärg så var vardagsrumsväggarna i mitt föräldrahem målade med en blå limfärg som påminner om den jag använt nu. När jag var i 12-13 års åldern började mina kompisar köpa smink. Det ville jag också ville göra men när svaret blev nej när jag frågade. Vilket naturligtvis var helt rätt men jag tänkte inte låte det hindra mig. Det fick bara lösas på något annat sätt.

Jag visste att om jag skrapade lätt på den blåa färgen på väggen kunde jag få loss blått pulver. Och vad är blå ögonskugga om inte blått färgpulver? Mascara-delen hade några andra kompisar redan löst. Hade man bara en mascaraborste och en skokrämstub fick längden på ögonfransarna en näst intill onormal längd. Faktiskt började jag klippa mina för att få styrsel på dom. Otroligt nog vande sig ögon och näsa vid den starka doften och kemalkalierna efter ett tag.


 

 

Som ni ser undersöker jag fortfarande hur man kan använda äggkartongdesign för att minska oönskade ljud i en lägenhet. Den här konstruktionen/designen är utformad så att både bak- och framsida har många toppar och dalar som ljudet kan snärjas in i kombinerat med en yta som suger upp ljud.

Jag har inspirerats av de vinklar och vrån som rum i hus med brutna tak kan ha. Min upplevelse är att rummen känns mer ombonade och tysta när väggarna inte har 90 graders vinklar. Jag vill också testa om man kan fånga upp mer ljud från taket när man skapar en vinkel mot väggen. Dessutom ser man mönstret bättre när konstruktionen hängs på det här sättet. Visst påminner det lite om kakelmönster?

Önskar er alla en härlig söndagskväll!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *